Det börjar dra ihop sig

Förra nyårsafton skrev jag en liten lista över saker som jag ville uppnå med 2009. Listan bestod av sex stycken punkter listade från 1 - 6. Punkter som på ett eller annat sätt betydde mycket för mig då.



Om jag tar er tillbaka. Situation: En frustrerad 27-åring, trött på sitt vardagsliv. Ville ha ett liv. Drömmen var att flytta till Sthlm, hitta en pojkvän, resa runt överallt och få ett "viktigt" och "spännande liv". Att bli av med jobbet var min högsta och största mardröm. Sen ville jag även gifta mig med Dhani Harrison, svårt... Lite tight med tid kanske, synd på F också, han är ju 100 ggr bättre.



I övrigt, ja, ni har ju facit i hand nedan....

Men en kort samanfattning: Ska jobba i Sthlm i ett år, veckopendla - Kul!

Har träffat kanske den underbaraste killen, han är allt jag någonsin drömt om + lite till.

Har ett nytt, spännande jobb. Tror att detta kan bli bra!! Allt händer av en anledning.

Har varit i New York och Istanbul. Jag får leka viktig på flygplatser lite för ofta. Har bara flygit 20 gånger det här året. Hmpf!

Dhani Harrison drömmer jag inte längre om. Jag behöver liksom inte det.

Ibland blir det precis som man tänkt sig.

Nu kommer det svåraste, måste komma på en lista över 2010!

P&K cr-o

minns ni?

När jag var uppe här i Stocken läste jag igenom den här bloggen, hur jag kände mig i våras när jag var uppe för första gången och jobbade. Hur jag kände då, i relatión till hur jag känner nu. Vad har ändrats? Vad är skillnaden, var jag starkare då? Har styrkan försvunnit, eller har jag bara slutat kämpa? Visst, jag minns att det var jobbigt, men jag var van vid att vara ensam. Ensam på ett annat sätt. Nu är jag också ensam, men jag har någon och något att längta hem till. Något att komma hem till. Kan inte riktigt bestämma mig om det är positivt eller negativt.

Det är tungt att åka hem, får du vet jag att jag snart måste iväg igen. Sen så kände jag i torsdagskväll att det nästan var bättre att vara iväg, för då kunde jag räkna ner tills jag kom hem nästa gång. När jag är hemma räknar jag ner tills jag måste åka igen.

"All farewells should be sudden", finns det ett citat som lyder. Det stämmer nog lite. Att det är värre INNAN man ska åka. "Man måste åka för att kunna komma tillbaka" sa alltid mamma till mig när jag var ledsen när någon skulle åka. Så är det fortfarande, men jag är TRÖTT på att säga hejdå.

Om det ändå bara hade varit för en kortare begränsad tid - inte ett ÅR!! Men, sen är det skönt att det "bara" är ett år, att det inte är en tillsvidaretjänst. Jag hoppas fortfarande att någon ska "plocka" över mig till vi säger Lundalänken, så att jag kan få jobba hemifrån! Kunna ha ett liv hemma igen! Det hade varit fint.

Sen: 3 veckor hemma, ska inte röra mig många meter!!

nästa resa, nya äventyr

Sitter på ett vandrarhem på Gärdet. Jaha, så ska man tydligen veckopendla till Sthlm i ett år!

I ett år!

Min dröm för ett år sedan, min mardröm idag. Men jag har fått ett projekt, ett projekt i ett år om allt går vägen. Hade projeket varit i Malmö hade jag varit överlycklig.

Sa till F innan idag, tror detta är bra för vårt förhållande, vi sliter inte ut varandra på det här sättet. Vi är naturligt ifrån varandra, F får sin ensamma tid och jag får min.

Men det är tugnt, det är riktigt tungt. Jag har ingen fast punkt här just nu. Jag gråter för ingenting. Jag är inte helt stabil. Men snart är det jul. 3 härliga lediga veckor. :D Men sen börjar det på allvar.

En optimist hade utnyttjat sunderna som vi har tillsammans. Tyvärr är jag martyr och tycker nästan bättre om att vara borta, får då kan jag räkna ner tills vi ses. När vi är tillsammans tänker jag bara på hur lite tid vi har.

Förhoppningsvis går det över. Om inget annat får jag ha konsulttid med Emma i jul!

P&K

C-ro